Lämna en kommentar

Färg och form, det har alltid varit mitt sätt att uttrycka mig

Det tillsammans med ordet och då framförallt det skrivna ordet.

Ända sen jag var ung har jag haft det där behovet. Då när livet inte hade bjudit så många år var det målandet, i tusch, akvarell och nån gång i olja. Det var dom starka färgerna som dominerade. Rött, gult, blått o.s.v. i ganska expressionistiska motiv.  Med tiden har penslarna glömts bort, jag har tagit upp det lite smått senaste året, men kameran och redigeringsprogrammen ger mig en större frihet och säkerhet i mitt skapande. Jag har dessutom upptäckt gråskalornas förträfflighet när det gäller att fånga en känsla eller en stämning.

När det gäller formen är gråskalorna överlägsna färgerna enligt mitt tycke. Ibland får jag kritik när jag arbetar fram svartvita bilder med motiv som traditionellt presenteras i färg, mycket färg. Jag köper den kritiken men det ändrar inte min inställning, om jag lättare visar form, känsla eller den stämning jag vill visa i svartvitt, då gör jag så och kommer fortsätta att göra så. Jag kommer inte heller göra avkall på min rätt att själv bearbeta mina bilder så som jag vill, mina bilder är inte och kommer aldrig att bli nån sorts dokumentär eller dokumentation.

Dom är mitt uttryck och mina tankar, punkt slut.

Ni får själva avgöra vad ni tycker är rätt, jag tycker det här är jag.

Former former former, inga färger, eller?! Kanske är det alla färger blandade?! Gråskalorna låter bildens form komma till tals, eller hur?

Bara för att visa hur mitt öga och mitt inre funkar, nästa bild är en sån där bild som den som kallar sig fotograf aldrig skull presentera. Den är tagen precis som dom andra idag under förhållanden som är skitdåliga egentligen. Jag har lärt mig att för att låta nyfikenheten råda så måste man våga att utmana alla no-no:s. Stark vind, låg sol, taskigt ljus! Sämsta möjliga förhållanden för att ta makrobilder på växter och insekter. Jag använder inte heller stativ, så rörelsen i motivet och i min hand ger bilden en extra rörelse. 

Den blir i färg, kors i taket!

Den här skulle jag vilja kunna skapa med penslar och akvarellfärger, men jag når lättare hit med min kamera. Den är faktiskt helt oredigerad, så här såg min Nikon motivet.

Jag kallar den här bilden ”Mitt sammelsurium och några humleben”.

 

Allt detta estetiskt sökande skapande går igen i det mesta jag gör, i köket, i kryddor och plantor på balkongen, i tankar kring former och patina i inredning. Dessutom tenderar det att bli billigare än fantasilös mat och inredning eftersom skapandet också ger frihet och experimentlusta.

 This is me!

//Leffe

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: