Lämna en kommentar

Kom att tänka på en sång när jag redigerade gårdagens bilder

Jag pratade med en jättefin kille igår. Vi pratade om det här med s.k. ”neuropsykiatriska störningar”. Vi pratade om att man kan vara väldigt klok, men ändå känna sig skitdålig. Vi pratade om att det inte är barnets fel om skolan inte klarar av att hjälpa den som har lite annorlunda behov. Vi pratade om att vissa blir mobbade och mår dåligt för att dom annorlunda. Vi pratade också om att vissa blir mobbare p.g.a. att dom känner sig annorlunda. Vi pratade om att man måste få vara annorlunda och tillomed få vara stolt över det. Sången och bilderna får bli en hyllning till alla som känner sig annorlunda. Kom ihåg, man måste få vara det!

Den där sången jag kom att tänka på är en gammal dänga med Jefferson Airplane. Den handlar om Lather som inte vill bli vuxen, men som blir fråntagen alla sina leksaker. Den är givetvis också ett inlägg i kampen mot krig och vapen. Den handlar om att vara vilsen och om drogernas fördärv.

http://www.youtube.com/watch?v=9WF4FF8QrQE

Lather was thirty years old today,
They took away all of his toys.
His mother sent newspaper clippings to him,
About his old friends who’d stopped being boys.
There was Harwitz E. Green, just turned thirty-three,
His leather chair waits at the bank.
And Sergeant Dow Jones, twenty-seven years old,
Commanding his very own tank.
But Lather still finds it a nice thing to do,
To lie about nude in the sand,
Drawing pictures of mountains that look like bumps,
And thrashing the air with his hands.

But wait, oh Lather’s productive you know,
He produces the finest of sounds,
Putting drumsticks on either side of his nose,
Snorting the best licks in town,
But that’s all over…

Lather was thirty years old today,
And Lather came foam from his tongue.
He looked at me eyes wide and plainly said,
Is it true that I’m no longer young?
And the children call him famous,
what the old men call insane,
And sometimes he’s so nameless,
That he hardly knows which game to play…
Which words to say…
And I should have told him, ”No, you’re not old.”
And I should have let him go on…smiling…baby-wide.

 

 

 

 

 

 

 

 

Jag blir heligt förbannad när jag tänker på att skolan är så strömlinjeformad att ”annorlunda” inte får finnas!!! Att barn ska behöva vara rädda för att skolan inte räcker till!

//Leffe

 

 

 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: