Färger och skapande är ju bra för själen och jag målar gärna understundom. Det är dock ett ganska krävande skapande så därför blir det väldigt sällan. Dessutom anser jag mig inte va nån hejare på det men det spelar ju mindre roll, skapa ska man ändå om man vill.
Ett enklare och tryggare målande kan då vara det jag hittar i redigeringsprogrammen.
Bilderna, ja dom är ju från Malta
//Leffe
Finns den på Malta? Kanske gör den det, men jag har inte hittat den. Det närmaste tystnad jag har kommit på Malta är i ”den tysta staden” Mdina. Lite kul tycker jag som är evigt och obotligt förälskad i Marocko att det finns så många arbisktklingande namn på Malta. Mdina och Rabat är bara två av dom. Har dessutom hört att maltesiskan bygger på arabiska ord till hela 90 %, uppblandat med lite italienska och engelska ord.
Det småkaos som jag tycker så mycket om på Malta är enligt mig en ”lightversion” av det kaos som råder i marockanska städer, framförallt i Marrakech, staden som än idag är tusen och en natt. Har du aldrig varit i Marrakech så åk dit vet jag. Inch Allah, eller Insha´Allah som det egentligen heter är ett uttryck som är en hel livsstil, det betyder på svenska om gud vill och färgar av sig på marockanernas hela sätt att leva. Man bestämmer helt enkelt inte tid, tid är något flytande där. Kan vara irriterande för oss välordnade och välartade svenskar, men det är faktiskt ganska befriande. Några Maltabilder till?
Räkna med fler inlägg och bilder från Malta. Om Gud vill!!!
//Leffe
Så är det banne mig inte på Malta, men kanske är det det ändå?! Jag älskar i alla fall det lagom ordnade eller oordnade kaos som råder där. Myllret, intrycken, ljuden och dofterna som skiljer sig så från vad man är van med. På nåt sätt funkar det, vet inte hur, men det slår an en sträng hos Andersson. Ena stunden känner jag att jag skulle kunna leva där, i nästa stund känner jag att Sverige är lugnare och tryggare.
För att inte trötta ut ögon och hjärnor får jag helt enkelt lägga fler bilder och tankar i nästa blogginlägg. Malta är mycket helt enkelt, mycket för oss som är vana vid ordning och ”lagom”.
//Leffe
Alla nära, kära, viktiga, fina!
Ni är guld värda
Ni får min värld att blomma!
Nu ska jag fixa till mig, och sen blir det kvällsjobb!
//Leffe
En av dom allra bästa låtar jag vet. För mig kan den stå för väldigt mycket, om att vara passagerare i livet, om att fånga dom där ögonblicken som man lever på, om att som gatufotograf stå lite vid sidan om men ändå mitt i. Jag kan nog hitta ett dussin jämförelser till. Låten är helt enkelt skitbra.
Skönt att vara passagerare ibland
//Leffe
Det är en sån period just nu. Med tankegångar som; – Har jag fått ut vad jag borde fått ut av alla mina ansträngningar? Skulle det kunna bli annorlunda?
Varför har det inte blivit så bra som det skulle kunnat bli?
Sanningen är ju den att det kan alltid bli bättre. Sommarens marknader och torgförsäljning är ju inte samma sak som höstmarknaderna. Höstens marknader är ju inte samma som när vi börjar närma oss julen.
Jag har gjort ganska stora förändringar under hösten och resultatet har blivit bättre, ändå känns det som om det är en bit kvar. Man kan alltid göra det bättre!
Ibland undrar man om det är värt allt slit, men ganska snart inser man att det är det ju. Vad vore alternativet?
Vi biter ihop och jobbar för att det ska bli bättre helt enkelt!
//Leffe
Vid hamnterminalen, vid dom nya busskurerna har planerarna tagit ett initiativ som jag gillar för en gångs skull. Inte speciellt konstnärligt eller vackert men ändå lite annorlunda och roande. Det väckte iaf min lekfullhet idag när solen låg lågt på eftermiddagen. Kameran fick jobba i motljus med himlen som kuliss bakom. Inget speciellt med bilderna heller men det var kul att plåta och känna lite skaparglädje. Kan tänka mig att det blir lite trevligare att vänta på bussen i den här miljön.
Enkelt men lekfullt!
Nere vid terminalen finns också gamla hederliga betongmiljöer, sånt som jag gillar. Att plåta mot en orange betongpelare genom en bastant gallergrind, en sån som brukar finnas där tillträde är förbjudet, sånt kan väcka min lekfullhet. Konstigt kanske, men jag gillar dom där enkla, raka, sparsmakade, väldigt minimalistiska motiven ibland. Pelaren med sin färg som kuliss är det som lyfter tycker jag, även i svartvitt där färgen ger en skön mjuk gråton.
Det var kul att leka och känna glädjen som plåtandet kan ge, länge sen det gav mig så mycket nu. Precis som en gång i min bildskaparhistorias begynnelse så sjönk min blick ner i vattnet och speglingarna däri. Dom bilderna kanske kommer i ett annat inlägg. Eller så hinner jag hitta ny inspiration innan dess 🙂 Den som lever får se!
Ah förresten, en kan jag bjuda på 😉
//Leffe
….. den där som har så fullt upp, fullt upp med att hitta fel och brister hos andra! Den där som har så fullt upp med andra att han inte ser att han inte är ett dugg bättre själv. Ofta har dom väldigt svårt att se det som faktiskt är bra och projicerar sin egen otillräcklighet på andra. Den här typen av människor är helt enkelt oförmögna att må bra och behöver på nåt sätt andra människors fel och brister för att kanalisera sin egen frustration tror jag. Deras sätt att slå ner på andra kan också slå ner så att omgivningen ger upp och till slut ger dom ”rätt”. – ”Vad var det jag sa!!??” kan dom då säga, och känna sig duktiga och allvetande. Det finns många av den här sorten i dagens hårda och tuffa samhälle.
Jag tror inte att det nödvändigtvis är så att dom är såna i grunden, kanske bottnar det i att dom mår skit, kanske finns det en annan sida inom dom som dom förhoppningsvis kan hitta tillbaka till.
Dom är säkert fina människor i botten dom också, kanske i vissa fall människor som efter att ha ställt höga krav på sig själva kommit till den punkt när dom blir tvungna att projicera det faktum att dom inte klarar sina egna krav på andra. Det är synd om dom här människorna!
När man skapar bilder är det inte bara motivet som gör bilden. Bakgrunden kan va nog så viktig och inte så sällan det som lyfter bilden från hyfsad till bra. En kuliss som många gånger kan bli lite tråkig är himlen. Ibland kan den dock tillföra, ibland dramatik, ibland skönhet, ibland stämning. Ibland är den bara just en kuliss och låter motivet tala för sig.
Leffans blogg 